Byggda miljöer

37. Brevik

Området har varit bebott sedan bronsåldern vilket förekomsten avgravrösen vittnar om. Breviks gård, invid sjön Norra Vixen straxväster om Eksjö, var redan under tidig medeltid ett betydelsefullt gods i området. Gården var en viktig förutsättning för utvecklingen av Eksjö som blivande militärstad.

Under Gustav Vasa reducerades gården till kronan för att under drottning Kristinas tid åter bli adlig sätesgård. Den skotskfödde greven och generalen Patrik Redwin tilldelades då Brevik för sina bragder i trettioåriga kriget. Från tiden då Patrik Redwin förlänades gården kom den i huvudsak att vara boställe för militärer fram till andra hälften av 1800-talet. Idag är Brevik ett av länets få bevarade översteboställen med byggnadsbestånd från 1700-talet.

Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes 1752 efter normalritning för översteboställe av år 1730. Flera ombyggnationer och renoveringar har sedan skett under århundradena men gårdens byggnader visar än idag den karolinska gårdens struktur. Mangården består av manbyggnad, köksflygel, adjutantsbostad, spannmålsbodoch stall. Fägården ligger något väster om mangården.

Övrigt: Parkering utmed väg. Gården är privatägd

38. Broarps gästgiveri

Broarps f.d. gästgivaregård är belägen i ett öppet, mjukt kuperatlandskap. Bebyggelsen, som består av två gårdar, ligger vid ettvägskäl där vägar från Eksjö, Sävsjö, Nässjö och Jönköping möts.

Gästgiveriverksamheten startade 1662 under gästgivareNiclas Håkansson och upphörde i mitten av 1920-talet då gästgivarefamiljen Broman avslutade sin verksamhet. I samband med att vägförbindelserna förbättrades under 1800-talets senare hälft kom Broarps gästgiverigård att inta en centralplats i gästgivarrörelsen runt Eksjö. Driften av gästgiveriet alternerades mellan de två gårdarna vecka för vecka fram till 1872, därefter förlades gästgiveriet enbart till Bromanska gården.

Manbyggnaden på Bromanska gården är troligen uppförd under 1700-talets början som ett envåningshus. Under slutet av 1700-talet byggdes ytterligare en våning och runt 1850 höjdes och breddades huset ytterligare. Från 1950 till början av 2000-talet förföll gården kraftigt. År 2002 bildades intresseföreningen Broarps vänner som sedan dess varsamt renoverat byggnaden för att rädda dess kulturhistoriska värde. Föreningen tilldelades 2006 Eksjö kommuns byggnadsvårdspris.

Övrigt: Infart till Bromanska gården från väg 33. Utöver Bromanskagården är bebyggelsen privatägd.

39. Börsebo by

Byn var innan laga skiftet 1881 tätt sammanbyggd i radbyform. Genom utflyttningar och omflyttningar glesades bebyggelsen ut och antog den glesa radbyform som råder idag. Bebyggelsen består av rödfärgade 1½ - 2 vånings bostadshus.

I Börsebo kan ett flertal av de traditionella bostadshusens grundtyper hittas, exempelvis enkel-, par- och bredhus men ävendubbelkammarstugtyp. De äldsta byggnaderna är troligen uppförda under 1700-talet. Byns samfälliga bastu finns ännu kvar och även byggnaden där smedjan legat.

Övrigt: Parkering utmed väg. Bostäder och byggnader är privatägda.

40. Edshults säteri

Edshults säteri med anor från tidigt 1400-tal utgör en del aven herrgårdsmiljö med samlat uttryck av en stormannakultur. Placeringen på ett näs mellan stora sjöar var ett strategiskt val men vid tiden för de stora sjösänkningarna under 1800- och 1900-talethade detta spelat ut sin roll.

Under medeltiden var Edshult en av de främsta gårdarna i norra Småland. Under senmedeltiden ägdes gården av släkten Ryning. Vid ett arvsskifte på 1620-talet tillföll Edshult rikskanslern Axel Oxenstierna. Under större delen av 1700-talet var familj Lewenahupt ägare till gården. Den förste ofrälse ägaren till Edshult var häradsdomare Johan Key, vars familj kom att sitta på Edshult under 1800-talet. Under 1900-talet har ägarna växlat men sedan 1992 ägs gården av den kristna föreningen Lectorium Rosicrucianum, som driver den som ett konferenscentrum.

Mangårdsbyggnaden på Edshults säteri är uppförd i karolinsk stil omkring 1650. Byggnaden är karakteristisk för en högreståndsgård från karolinsk tid, där säteritaket är det mest utmärkande. Byggnaden renoverades i mindre omfattning 1832 och 1939, innan den genomgick en omfattande renovering kring 1960.

I det direkta närområdet till Edshults säteri ligger även Edshults ödekyrkogård. Här stod fram till början av 1800-talet en treskeppig träkyrka som ursprungligen tjänade som gårdskyrka till dåvarande Edshults gård. Kyrkan var rikt utsmyckad med bland annat en madonnaskulptur av nordfranskt ursprung. Den så kallade Edshultsmadonnan är idag ett av Statens Historiska Museums förnämsta arbeten från 1300-talet.

Övrigt: Parkering utmed väg. Bostäder och byggnader är privatägda.'

41. Eksjö stad

Eksjö är en av landets mest välbevarade trästäder som i planmönster och bebyggelse speglar stadsbyggandet från 1500-talets slut till 1900-talets tidigare del. Till en början som handelsstad meddjurhållning och från 1900-talets början som regementsstad. Eksjö stads invånare försörjde sig under lång tid på hantverk, handel och djurhållning. I stadens gårdsmiljö kan man tydligt se hur självhushållningen långt in på 1800-talet spelade en avgörande roll för stadens invånare.

Den tidigare medeltida staden låg strax sydväst om det som nu är centrum. Under nordiska sjuårskriget, år 1568, brändes staden ner till grunden. Den nya staden som byggdes upp efter branden är platsen för dagens Eksjö. Stadens gatunät och tomtindelning är i den norra stadskärnan i stort sett intakt från 1500-tales slut.

1856 drabbades staden av en ny brand och stora delar av densödra delen förstördes. Efter 1856 års stadsbrand domineras densödra stadskärnan av en bred huvudgata, kvadratiska kvarter och bebyggelse i trä men med stenstadskaraktär.

Av många intressanta gårdar i Eksjö kan exempelvis Aschanska gården, Krusagården, Nils Bijtares/Fornminnesgården, Vaxblekaregården och Björn bardskärares gård nämnas.

Totalt innehåller Gamla stan 56 byggnadsminnen. Eksjö och stadsdelen Gamla stan tilldelades 1997 det ansedda Europa Nostra- diplomet. Utmärkelsen är en belöning för god byggnads- och kulturminnesvård i en levande stadsmiljö.

Övrigt: Informationstavla finns i anslutning till parkeringen.

42. Flathult

De första daterade källorna kring byn Flathult är från 1561. Släkten Broddson är starkt förknippad med Flathult. Från år 1699 till 1975 bodde ättlingar till Per Broddsson i Flathult, men troligen fanns släkten i Flathult innan 1699. 1975 flyttade de sista ättlingarna, syskonen Samuelsson från byn. I dag inrymmer ett av boningshusen ”Syskonen Samuelssons gårdsmuseum Thomasgården”.

Byn är högt och vackert belägen. Under 1700-talet bestod byn av tre gårdar med byggnader samlade på norra sidan av vägen. Bebyggelsen har genom omflyttningar blivit mer utbredd och liggernu på båda sidor om vägen men är ännu väl samlad. De tre gårdarna reducerades under 1900-talet till två. Samtliga mangårdsbyggnader uppfördes under 1800-talets första hälft. Byns äldsta hus är troligen smedjan och en bod från 1700-talet.

Övrigt: Parkering utmed väg. Bostäder och byggnader är privata.

43. Fågelhult & Åsa

Byarna ligger cirka 1 mil sydväst om Mariannelund. I bäcken som skiljer byarna åt låg under sent 1700-tal tre kvarnar. Fågelhult är en av länets få riktigt väl bevarade radbyar och miljön är unik sett tilllandet som helhet.

Typiskt för en radby är att bebyggelsen ligger på tomter i rad längs en bygata. Mangårdsbyggnaderna i Fågelhult finns ett stycke från vägen. Mellan mangårdsbyggnaderna och vägen ligger uthus ochbodar. Ladugårdar och stall finns på andra sidan vägen.

Den södra delen av Fågelhult har en intakt bebyggelsestruktur sedan tidigt 1800-tal. Byn utgör ett utmärkt exempel på denna äldre form av agrarbebyggelse och är ett tydligt uttryck för den äldre markindelningens organisation. Runt byarna har röjningsrösen påträffats. Rösena tyder på att jordbruk bedrivits på platsen under en mycket lång period.

Övrigt: Parkering utmed väg. Bostäder och byggnader är privatägda.

44. Herrgårdsparken, Mariannelund

Namnet Mariannelund kommer från en sätesgård med anor från 1600-talet. General Siegroth lät under 1700-talet ändra ursprungsnamnet Strömstorp till Marianelund efter sin hustru Mariana. I anslutning till gården anlade han en vacker engelsk parkmed dammar och vattendrag. I parken finns den vita Tempelbron som blivit en symbol för Mariannelund.

Övrigt: Begränsad parkering utmed väg.

45. Idekulla by

En av de tidigaste dateringarna av Idekulla by är från 1645 då två gårdar med tegskiftade ägor utgjorde bebyggelsen.

Byn ligger idag på i stort sett samma plats som under 1700-talet. Genom omflyttningar har bebyggelsestrukturen dock blivit mer långsträckt och gårdarna bildar en mer spridd radby än tidigare.

Idekulla är en god representant för en radby med reglerad bebyggelse längs en bygata där den äldsta bebyggelsen troligen härstammar från 1700-talet. Flera av uthusen har mycket ålderdomlig karaktär.

Övrigt: Parkering utmed väg. Bostäder och övriga byggnader är privatägda. I anslutning till besöksmålet finns en informationsskylt.

46. Kvarnarps gård

Kvarnarp är bebyggt sedan medeltiden och ägdes fram till 1540-talet av Alvastra kloster. På Kvarnarp bodde under andra hälften av 1700-talet (fram till 1795) Johan Lorentz Munthe, borgmästare i Eksjö 1756-1785.

J.L Munthe var förutom borgmästare även riksdagsman. Vid Kvarnarps gård bedrev han ett mönsterjordbruk och gav även utflera skrifter i ämnet.

Nuvarande huvudbyggnad uppfördes i timmer 1811-1813 av överste Gustav Adolf Rappe efter ritningar av länsbyggmästaren Anders Sundström. Rent arkitektoniskt ansluter byggnaden till den palladianska traditionen som utgår från den italienska 1500-talsarkitekten Andrea Palladio.

Palladios byggnader är byggda i sten men Kvarnarp uppfördes helt i trä som på ett mycket skickligt sätt bearbetats genom hyvling och målning för att efterlikna sten.

Under 1800-1900-talet användes Kvarnarps gård bl.a. som hemvärnsgård och hushållsskola vilket framtvingade stora förändringar av huvudbyggnadens inre. Vid mitten av 1990-talet genomfördes en restaurering, varigenom byggnaden delvis återfått sin ursprungliga utformning. Idag ägs Kvarnarps gård av Eksjö kommun.

47. Mellby sockencentrum

Lämningar från bronsålder, järnålder, yngre järnålder, vikingatid och medeltid låter betraktaren förstå att Mellby varit ett viktigt centrum i trakten över flera tusen år. Mellbys 1400-tals kyrka är ett bevis för att trakten under medeltiden spelade en viktig roll. Klockstapeln har medeltida ursprung.

Kyrkans platta innertak är försett med målningar av Eksjömålaren Olof Raam daterade till 1719. De restaureringar kyrkan genomgått under århundradena har inte nämnvärt förändrat kyrkans karaktär.

I Mellby sockencentrum ingår även den f.d. sockenstugan byggd 1916, fattigstuga från omkring 1850, kyrkstallar, mangårdsbyggnad med en drängstuga från tidigt 1800-tal och en parstuga.

48. Pukulla by

Pukulla by består idag av fyra gårdar högt belägna i en vacker omgivning. I Pukulla by är sambandet mellan kulturlandskapet och bebyggelsestrukturen tydligt. I området kring byn finns ett flertal förhistoriska odlingsrösen och fornlämningar och bebyggelsen i Pukulla antas ha kontinuitet från förhistorisk tid.

Byns läge bestämdes år 1793 då tomterna reglerades i en tät radbystruktur. Regleringen innebar att den ursprungliga ensamgården delades i fyra gårdar. Större delen av bebyggelsen är uppförd i samband med denna reglering. Radbyar med intakt bebyggelsestruktur är sällsynta och har ett högt värde somkulturmiljö. I byn har det tidigare funnits en humlegård som årligen gav c:a 200 stänger.

Övrigt: Parkering utmed väg. Bostäder och övriga byggnader är privatägda. I anslutning till besöksmålet finns en informationsskylt.

49. Ryningsholm

Ryningsholm är troligen beläget vid platsen för den medeltida byn Sjustad. Namnet Ryningsholm kommer efter släkten Ryning som även ägt Edshult säteri.

På 1600-talet blev gården sätesgård under Bengt Bagge. Dagens Ryningsholm rymmer en herrgårdsmiljö med manbyggnad från 1830-talet, som under tidigare århundraden legat sjönära. Manbyggnaden är uppförd i timmer. Fasaden som är klädd med gulmålad locklistpanel har många vackra detaljer. Idag präglas landskapet av 1800-talets sjösänkningsföretag och aktiv jordbruksdrift.

Intressant är att kammarherre Arvid Johan Spaldencreut, ägare under början av 1800-talet, hade ett hemligt tryckeri för politiska skrifter på gården. Många av skrifterna har sedan hittats som väggbeklädnad under huvudbyggnadens tapeter. I anslutning till Ryningsholm ligger ett av länets större fornlämningar som tyder på att platsen brukats av människan under lång tid.

Övrigt: Parkering utmed väg. Bostäder och byggnader är privatägda.