Välkommen till Eksjö kommun

Corona
LYSSNA

Undervisning i spåren av en pandemi

Om en vecka öppnar Sverige upp - efterlängtat och välkommet! Även om pandemin är långt ifrån över så ser jag tillbaka på en tid som inneburit både svårigheter och hinder men också en tid full av lärdomar och erfarenheter att ta med sig vidare.

Jag har vänner som har arbetat hemifrån i drygt ett och ett halvt år och som har haft oerhört lite kontakt med andra människor, medan vi i skolan i stort sett har fortsatt som vanligt. Min arbetsplats rymmer 550 personer, 500 av dem elever, som har levt precis som vanligt. Suttit på varandra i klassrummet, klängt på varandra på rasterna, kramats, flyttat ihop stolar så man har suttit många tätt tillsammans, brottats, high fivat….ja, som sagt...precis som vanligt! Och vi lärare har tjatat oss blå: Håll avstånd! Dra inte runt på stolarna! Kläng inte på varandra! Tvätta händerna! Så när det har pratats om social distansering och begränsningar ute i samhället så har det ibland känts som jag har befunnit mig på en annan planet.

Jag har själv på något märkligt sätt hittills gått igenom pandemin utan en enda sjukdag, inte ens den vanliga ”höstförkylningen” som alltid kommer i september eller oktober drabbade mig. Den enda åkomman bestod av nariga händer av allt tvättande och spritande. Mina kollegor har däremot drabbats av både förkylningar, vabbande och Covid. Vi vet alla hur stressande det är att vara hemma från jobbet och jag tror att många av oss lärare i vanliga fall släpar oss till skolan ”halvdöda”. Vårt kontrollbehov gör att vi känner att det är bättre med en halvdöd lärare på halvfart, än lektioner med vikarie där vi vet att kvaliteten på undervisningen inte blir som vi vill.

När kollegorna är borta ligger det på mig att hjälpa, lotsa, ta fram material till vikarierna, i viss mån också bistå vikarien i klassrummet. Vissa dagar fanns ingen vikarie att tillgå så då hade jag tre lektioner samtidigt…efter en sådan dag hamnar man i soffan som ett skräp och om man orkar så funderar man på hur nästa dag kommer att se ut…

Självklart fanns också oron för att behöva stänga skolan. Med mina klasser ”tränade” vi inför en nedstängning: hittar ni på Teams, kommer alla in på elevportal, på vårt digital läromedel? Det är många elever som trots att vi använder detta dagligen inte är självgående utan förlitar sig på, kikar på bänkgrannen för att få fram rätt dokument eller hitta in på ”Begreppa”. Vi spred ut oss på skolan och låtsades att vi satt ensamma hemma utan någon att tjuvkika på. Jag skulle för första gången använda mig av Teamsmöte. Hur hittar jag elevernas mejladresser? Hur många kan vara med samtidigt? Hur gör vi när det blir rundgång…frågorna var många men vi löste dem så småningom!

Som ämneslärare i SO har det varit både spännande och ibland lite svårt att hantera hur man pratar om ett världsomfattande fenomen som pandemin, vilket man inte har någon kunskap om. Eleverna har varit intresserade och engagerade när vi har följt pandemins framfart över världen och det har gett upphov till många givande diskussioner och reflektioner kring det som rör mina ämnen: medieskugga, källkritik, Spanska sjukan, fattiga och rika länder, etiska dilemman, resursfördelning, välfärd, samhällsekonomi mm

Det största problemet och det som jag upplever som det mest betungande som jag stod inför under förra läsåret var elevernas frånvaro. Jag hade föräldrar som höll sitt barn hemma drygt en månad – det innebar många samtal och mycket arbete både att förse eleven med material, uppgifter men också för att förmå föräldrarna att skicka sitt barn till skolan. Under hösten gapade ibland klassrummen nästan tomma, elever som var borta många dagar i sträck…när de kom tillbaka så var andra hemma…vem har gjort vad? Vem har missat den viktiga genomgången? Vem har inte gjort provet? Vem har inte gjort det man skulle hemma? Vad beror det på? Allt det här ledde till att jag var tvungen att se till att få rutin på att lägga ut dagens lektion via Teams. Det kan ju låta enkelt…men att omsätta det vi gör i klassrummet till något som man ska göra hemma själv innebär att jag får tänka till. Att till exempel titta på en genomgång utan mina ord och förklaringar kan vara tämligen värdelöst, hur bra genomgången än är. Vad är viktigt? Vad betyder orden? Då måste jag hitta en film som ersätter eller en genomgång på Youtube – som jag helst också måste hinna titta igenom först.

Det här har dock blivit väldigt bra! Jag är mycket bättre på att förse och hjälpa eleverna med det de behöver för att kunna hänga med hemifrån. En jätteviktig del i det här arbetet är vårt digitala läromedel som är ovärderligt i och med att alla kommer åt det var man än är. Ett annat ovärderligt verktyg är chatten på Teams. Eleverna har blivit väldigt bra på att ta kontakt med mig om något varit oklart, om det är något som de inte har hittat eller förstått. Det har också blivit väldigt bra att träna eleverna i att ta eget ansvar – man kan inte komma tillbaka efter en vecka hemma och säga: Jag visste inte vad jag skulle göra…. Jag hade ingen bok hemma...så jag har inte kunnat...

Jag har funnits beredda att lotsa och hjälpa alla de som har varit hemma. Genom chatten har jag också fått ett verktyg där vi kan ”jaga” de som inte självmant hör av sig! Sedan har tillgängligheten via Teams även inneburit dubbelarbete. Jag har först genomfört en lektion fysiskt för att på rasten lotsa och hjälpa hemmavarande elever innan nästa lektion drar igång.

Jag summerar ett läsår i pandemins spår med mycket arbete, en del oro men också många lärdomar att ta med mig vidare främst vad gäller den digitala biten. Jag tror att pandemin har utvecklats oss alla digitalt på ett sätt som vi inte hade kommit i närheten av annars. Men nu njuter jag av att klassrummen är fulla, jag ser fram emot fysiska föräldramöten och utvecklingssamtal och att få träffa mina kollegor fysiskt samt det härliga surret i personalrummet!

// Marie Titus, utvecklingslärare

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300
     TILLBAKA

    Om en vecka öppnar Sverige upp - efterlängtat och välkommet! Även om pandemin är långt ifrån över så ser jag tillbaka på en tid som inneburit både svårigheter och hinder men också en tid full av lärdomar och erfarenheter att ta med sig vidare.